I skolan (KBT-plugget) hade vi olika instuderingsfrågor varje vecka. En utav dem handlade om acceptans, vad det är för något och vad det kan vara bra för.
Förutom att svara vad böckerna skrev om det så gjorde jag en egen liten reflektion och den tänkte jag dela med mig av för det här är något jag funderar rätt mycket på i mitt vardagsliv. Läs så ska ni få se hur :)
För egen del så tänker jag ibland på det här med acceptans i mitt vardagsliv. Det kan vara svårt att hitta en balans mellan att vara tacksam för allt som faktiskt är bra, all materiellt välstånd vi har (som jag inte tycker man ska ta för givet, det är så många i andra länder som inte alls har det så bra som vi har det!) samtidigt som jag jobbar med att acceptera att livet inte alltid är perfekt.
Ibland känns det inte alls bra trots att man har det så bra.
Ibland är jag ledsen och orolig fastän jag är frisk, har en frisk familj, bor bra, har ett roligt jobb, bra arbetskamrater, är lycklig med min sambo o.s.v. Då kan jag få dåligt samvete över att jag inte är nöjd. Jag försöker då tänka att jag ska acceptera att det är okej att känna sig lite ledsen ibland trots materiellt välstånd.
Men när något inte känns helt perfekt (eller i linje med sina djupaste värderingar) tycker jag det kan vara svårt att veta om man ska 'kämpa' för att få det precis som man vill och drömt om och kanske innerst inne vill, eller om man ska acceptera att livet inte är perfekt, att saker inte alltid blir precis som man tänkt sig men att man kan vara nöjd ändå?
Är det någon mer som tycker det kan vara svårt att veta om man ska acceptera att saker är som de är eller om man skall kämpa mer för att få det som man vill ha det?
Förstår ni mitt dilemma på ett ungefär? Hur gör ni när saker är bra eller helt okej men inte perfekt, så som ni allra helst vill ha det? Försöker ni acceptera att ni har det bra och är nöjda med det eller strävar ni att uppnå det där perfekta? Det vore intressant att veta hur NI tänker?
Sen är det såklart olika från situation till situation. Jag tror att både och kan vara bra, att lära sig känna tacksamhet för det lilla tror jag är livets främsta recept på välmående. Samtidigt tror jag man kan förverkliga så många drömmar i sitt liv bara man vågar satsa litegrann....
... ja det var funderingarna kring acceptans det. Helt klart något man kan filosofera länge om och tänka mycket på.
Förutom att svara vad böckerna skrev om det så gjorde jag en egen liten reflektion och den tänkte jag dela med mig av för det här är något jag funderar rätt mycket på i mitt vardagsliv. Läs så ska ni få se hur :)
För egen del så tänker jag ibland på det här med acceptans i mitt vardagsliv. Det kan vara svårt att hitta en balans mellan att vara tacksam för allt som faktiskt är bra, all materiellt välstånd vi har (som jag inte tycker man ska ta för givet, det är så många i andra länder som inte alls har det så bra som vi har det!) samtidigt som jag jobbar med att acceptera att livet inte alltid är perfekt.
Ibland känns det inte alls bra trots att man har det så bra.
Ibland är jag ledsen och orolig fastän jag är frisk, har en frisk familj, bor bra, har ett roligt jobb, bra arbetskamrater, är lycklig med min sambo o.s.v. Då kan jag få dåligt samvete över att jag inte är nöjd. Jag försöker då tänka att jag ska acceptera att det är okej att känna sig lite ledsen ibland trots materiellt välstånd.
Men när något inte känns helt perfekt (eller i linje med sina djupaste värderingar) tycker jag det kan vara svårt att veta om man ska 'kämpa' för att få det precis som man vill och drömt om och kanske innerst inne vill, eller om man ska acceptera att livet inte är perfekt, att saker inte alltid blir precis som man tänkt sig men att man kan vara nöjd ändå?
Är det någon mer som tycker det kan vara svårt att veta om man ska acceptera att saker är som de är eller om man skall kämpa mer för att få det som man vill ha det?
Förstår ni mitt dilemma på ett ungefär? Hur gör ni när saker är bra eller helt okej men inte perfekt, så som ni allra helst vill ha det? Försöker ni acceptera att ni har det bra och är nöjda med det eller strävar ni att uppnå det där perfekta? Det vore intressant att veta hur NI tänker?
Sen är det såklart olika från situation till situation. Jag tror att både och kan vara bra, att lära sig känna tacksamhet för det lilla tror jag är livets främsta recept på välmående. Samtidigt tror jag man kan förverkliga så många drömmar i sitt liv bara man vågar satsa litegrann....
... ja det var funderingarna kring acceptans det. Helt klart något man kan filosofera länge om och tänka mycket på.
 |
| Utsikten från mitt fönster en plugg-förmiddag. |
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar