tisdag 20 januari 2015

Jag funderar...

Någon gång i december publicerade Pt-Fia detta inlägg och jag började läsa kommentarerna. Det gick väl i princip ut på att man skulle få 'skriva av sig' om precis vad man ville. Och det gjorde mig så ledsen att läsa kommentarerna.. Ledsen att så många mår så dåligt.

Jag tyckte det var ett bra initiativ och bra att människor får skriva av sig. Och kanske är det så att det var just de som mår dåligt och som behövde berätta som skrev. Ändå. Jag berörs av att så många (i detta fall mest unga tjejer) mår så dåligt. Så mycket ångest över olika grejer, mat, studier, träning, att inte räcka till, inte känna att man duger, trasiga relationer.

Visst, det kanske hör till att nån gång i livet må dåligt och tonåren och första vuxen-åren är tuffa. Men ändå? Ska man behöva må så dåligt? Är det dagens prestationssamhälle som gör såhär med oss? Eller är det bristen på tid för varandra, föräldrars brist och på tid och engagemang för sina barn? Eller är det skolan som är för tuff? Är det media, bilden av vad en 'lyckad' människa är som gör att vi mår så dåligt? Är det individualismen, egoismen? Eller är det att vi har tappat kontakten med Gud, skaparen och den kärlek och förlåtelse han har att erbjuda oss? Är det för att vi hela tiden kör över vårat egna samvete och anpassar det som är 'jag' till andra personers önskemål för att känna att vi passar in?
Kanske en kombination av allt?

Undantagen finns. Det var vissa av de som skrev som mådde bra. Jag vet ju själv vad det innebär att ha varit igenom en djup svacka men att ha kommit ut överlevande och välmående på andra sidan. Men jag tänker att vi måste göra något, att vi som medmänniskor och som samhälle måste jobba för att unga människor ska må bättre än vad de gör idag. När vi har det så bra materiellt men ändå mår så dåligt, då måste väl någonting ha gått snett?





Kärlek! /ia

1 kommentar:

Helena Björk sa...

Ia, så otroligt fint och klokt skrivet! Jag tror tyvärr att du har så rätt, vårat samhälle gör många många sjuka.
Varm kram!