När man är ute och reser, som tex. när jag och Micke var på Hawaii nu senast, träffar man ju på andra människor som också reser mycket. Speciellt när man hamnar på backpacker ställen så är det många som varit på massa olika ställen i massa olika länder.
Det är coolt. Visst är det? Människor som har varit på de 'rätta' backpacker ställena: Australien, Nya Zeeland, USA, Thailand, Bali, Hawaii m.m.
Och för de som inte rest lika mycket, rookierna i back-packervärlden så ser man på dessa personer nästan som hjältar: Wooow!
Men, det gamla vanliga ia-tänket slår till.... för allt som betyder något nuförtiden är väl upplevelser och självförverkligande? Man reser jorden runt för att äventyra, surfa, segla, åka skidor, dyka, klättra, hoppa, flyga, springa, vandra.... Jag gör ju det med, för att själv få uppleva något.
Jag tror inte det är fel. Att resa är att leva, utvecklas, uppleva, växa. Jag tycker man lär sig så mycket ovärderliga saker genom att resa, man lär sig om andra människor, andra kulturer och får upp ögonen för saker man aldrig tänkt på förut. Jag tror att man blir mer öppen och mindre trångsynt om man reser mycket.
Däremot.... hjältar, för mig, de är inte de (vi) som reser jorden runt för att uppleva, självförverkliga, utan de riktiga hjältarna tycker jag är de som reser jorden runt för att hjälpa. De som verkligen gör en insats för mänskligheten, de som vågar jobba bland Ebola-offren, verkar för fred i Syrien, arbetar åt FN, Rädda barnen, Röda korset eller någon annan hjälporganisation. Där man är beredd att offra livet, inte för sin egen upplevelses skull, utan för andras skull. Ja de som hjälper människor överhuvudtaget, om det så är utomlands eller hemma hos sig själv.
Självklart är jag väldigt präglad, av min uppväxt, av min kristna tro, av min mamma, av vad jag innerst inne drömmer om och längtar efter.
Men ändå...utan att döma, mina personliga åsikter;
.... det är coolt att resa men riktiga hjältar är de som hjälper andra.
Det är coolt. Visst är det? Människor som har varit på de 'rätta' backpacker ställena: Australien, Nya Zeeland, USA, Thailand, Bali, Hawaii m.m.
Och för de som inte rest lika mycket, rookierna i back-packervärlden så ser man på dessa personer nästan som hjältar: Wooow!
Men, det gamla vanliga ia-tänket slår till.... för allt som betyder något nuförtiden är väl upplevelser och självförverkligande? Man reser jorden runt för att äventyra, surfa, segla, åka skidor, dyka, klättra, hoppa, flyga, springa, vandra.... Jag gör ju det med, för att själv få uppleva något.
Jag tror inte det är fel. Att resa är att leva, utvecklas, uppleva, växa. Jag tycker man lär sig så mycket ovärderliga saker genom att resa, man lär sig om andra människor, andra kulturer och får upp ögonen för saker man aldrig tänkt på förut. Jag tror att man blir mer öppen och mindre trångsynt om man reser mycket.
Däremot.... hjältar, för mig, de är inte de (vi) som reser jorden runt för att uppleva, självförverkliga, utan de riktiga hjältarna tycker jag är de som reser jorden runt för att hjälpa. De som verkligen gör en insats för mänskligheten, de som vågar jobba bland Ebola-offren, verkar för fred i Syrien, arbetar åt FN, Rädda barnen, Röda korset eller någon annan hjälporganisation. Där man är beredd att offra livet, inte för sin egen upplevelses skull, utan för andras skull. Ja de som hjälper människor överhuvudtaget, om det så är utomlands eller hemma hos sig själv.
Självklart är jag väldigt präglad, av min uppväxt, av min kristna tro, av min mamma, av vad jag innerst inne drömmer om och längtar efter.
Men ändå...utan att döma, mina personliga åsikter;
.... det är coolt att resa men riktiga hjältar är de som hjälper andra.
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar