Nu tänkte jag skriva del 2 i berättelsen om min tro, och då tänkte jag berätta om hur det kommer sig att jag är aktiv och medlem i en frikyrkoförsamling, och varför jag är med i just Centrumkyrkan Falun. (Del 1, om hur det började, kan ni läsa här.)
Ja, som jag skrev i första delen var det när jag var ca 12-13 år som jag bestämde mig för att bli en kristen. Under högstadiet var jag inte speciellt ofta i kyrkan, följde med mamma på nått möte nån gång ibland och nån enstaka gång följde jag med en bekant på nått ungdomsmöte i Falun. Men mer än så var det inte, och jag kunde ibland känna att jag saknade att ha gemenskap med andra, framförallt unga, kristna.
Det som var fördelen med detta, och som jag kommer skriva om mera i ett annat inlägg, är att eftersom jag inte var till kyrkan så ofta så fick jag lov att få min input, bygga min tro, på något annat. Min tro överlevde och växte tack vare att jag läste Bibeln,nästan varje kväll. På så sätt lärde jag mig bygga min tro på vaddet står i Bibeln och inte på vad andra människor sa till mig.
När jag började gymnasiet och därmed flyttade min skolgång från lilla Bjursås in till Falun, stora staden, haha, så hade jag bestämt mig för att även börja gå på någon av frikyrkornas ungdomssamlingar som de hade på fredagskvällar.
Att det blev just den kyrkan det blev, och där jag sedan blev kvar, var mest en 'slump' (eller Guds vilja?). Centrumkyrkan låg nära busshållplatsen så det passade ju bra tyckte jag. Blev väldigt bra mottagen från första stund, så då stannade jag kvar, och i hela gymnasietiden var jag en trogen deltagare på fredagskvällarna, och nån gång ibland på nån söndagsgudstjänst, byggde kontakter och fick många fina vänner. Nån sommar var jag med på nått sommarläger samt den kristna festivalen Frizon.
I 20-års åldern och efter ett och ett halvt år på högskolan i Falun med plugg till sjuksköterska så kände jag att jag var i stort behov av miljöombyte, för att bryta gamla dåliga vanor. Jag hade det tufft med vikten, maten och träningen, hade gjort slut med en kille som jag kände inte var rätt för mig, ville komma ifrån en livsstil som jag inte kände att jag riktigt trivdes med. För trots kyrkans varma mottagande kanske jag inte hade mina allra, allra närmsta vänner där och istället rycktes jag med i fest- och kroglivet.
Därför ansökte jag våren-09 om studieuppehåll och började till hösten -09 på Betel, en Bibelskola i Stockholm. En chans att komma ifrån lilla Bjursås, få flytta hemifrån och komma till storstaden. En chans att slippa högskolestressen och istället få plugga på folkis, fördjupa sig i bibelkunskap och bo i korridor, en gemenskap med andra kristna som jag så väl behövde då.
Det var ett kanon år som kom att betyda mycket för mig även i framtiden.
Efter detta fördjupningsår kändes det som ett naturligt nästa steg att gå med som medlem i församlingen och för mig att även vuxendöpa mig, ett krav för att få bli medlem i en pingstförsamling. Det kändes även bra och som ett viktigt steg för mig, när jag döptes som liten plutt-bäbis så var det ju inte jag själv som valde det. Men i augusti -10 så var det dags. Ett dop som för mig innebar ett val och ett löfte, att gå den här vägen livet ut. Då hade jag liksom bestämt mig på riktigt att nu följer jag det här, nu tror jag på det här, nu vill jag vara medlem i en kristen församling och vara med i det arbetet som de utför. Att vara en deltagare, inte bara en passiv åskådare till tron.
Att vara med i en församling innebär för mig att jag inte står ensam utan faktiskt har en hel, stor familj som jag får vara en del av. Att vi står tillsammans, arbetar tillsammans, puschar och stöttar varandra.
Ja så gick min vidare vandring och de besluten till. Fler delar följer! :)
.jpeg)
Ja, som jag skrev i första delen var det när jag var ca 12-13 år som jag bestämde mig för att bli en kristen. Under högstadiet var jag inte speciellt ofta i kyrkan, följde med mamma på nått möte nån gång ibland och nån enstaka gång följde jag med en bekant på nått ungdomsmöte i Falun. Men mer än så var det inte, och jag kunde ibland känna att jag saknade att ha gemenskap med andra, framförallt unga, kristna.
Det som var fördelen med detta, och som jag kommer skriva om mera i ett annat inlägg, är att eftersom jag inte var till kyrkan så ofta så fick jag lov att få min input, bygga min tro, på något annat. Min tro överlevde och växte tack vare att jag läste Bibeln,nästan varje kväll. På så sätt lärde jag mig bygga min tro på vaddet står i Bibeln och inte på vad andra människor sa till mig.
När jag började gymnasiet och därmed flyttade min skolgång från lilla Bjursås in till Falun, stora staden, haha, så hade jag bestämt mig för att även börja gå på någon av frikyrkornas ungdomssamlingar som de hade på fredagskvällar.
Att det blev just den kyrkan det blev, och där jag sedan blev kvar, var mest en 'slump' (eller Guds vilja?). Centrumkyrkan låg nära busshållplatsen så det passade ju bra tyckte jag. Blev väldigt bra mottagen från första stund, så då stannade jag kvar, och i hela gymnasietiden var jag en trogen deltagare på fredagskvällarna, och nån gång ibland på nån söndagsgudstjänst, byggde kontakter och fick många fina vänner. Nån sommar var jag med på nått sommarläger samt den kristna festivalen Frizon.
I 20-års åldern och efter ett och ett halvt år på högskolan i Falun med plugg till sjuksköterska så kände jag att jag var i stort behov av miljöombyte, för att bryta gamla dåliga vanor. Jag hade det tufft med vikten, maten och träningen, hade gjort slut med en kille som jag kände inte var rätt för mig, ville komma ifrån en livsstil som jag inte kände att jag riktigt trivdes med. För trots kyrkans varma mottagande kanske jag inte hade mina allra, allra närmsta vänner där och istället rycktes jag med i fest- och kroglivet.
Därför ansökte jag våren-09 om studieuppehåll och började till hösten -09 på Betel, en Bibelskola i Stockholm. En chans att komma ifrån lilla Bjursås, få flytta hemifrån och komma till storstaden. En chans att slippa högskolestressen och istället få plugga på folkis, fördjupa sig i bibelkunskap och bo i korridor, en gemenskap med andra kristna som jag så väl behövde då.
Det var ett kanon år som kom att betyda mycket för mig även i framtiden.
Efter detta fördjupningsår kändes det som ett naturligt nästa steg att gå med som medlem i församlingen och för mig att även vuxendöpa mig, ett krav för att få bli medlem i en pingstförsamling. Det kändes även bra och som ett viktigt steg för mig, när jag döptes som liten plutt-bäbis så var det ju inte jag själv som valde det. Men i augusti -10 så var det dags. Ett dop som för mig innebar ett val och ett löfte, att gå den här vägen livet ut. Då hade jag liksom bestämt mig på riktigt att nu följer jag det här, nu tror jag på det här, nu vill jag vara medlem i en kristen församling och vara med i det arbetet som de utför. Att vara en deltagare, inte bara en passiv åskådare till tron.
Att vara med i en församling innebär för mig att jag inte står ensam utan faktiskt har en hel, stor familj som jag får vara en del av. Att vi står tillsammans, arbetar tillsammans, puschar och stöttar varandra.
Ja så gick min vidare vandring och de besluten till. Fler delar följer! :)
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar