TACKSAMHET

'Allt beror på vilka glasögon man har.'
Har ni hört den förut, om hur man kan ha olika synsätt på livet? Jag vill ha tacksamhetens och positivismens synsätt, och jag blir så glad när jag lyckas.

I veckan som gått har jag jobbat två nätter, och känt mig lite seg så inspirationen till att blogga har inte riktigt funnits där.
Idag är jag trött också, men det känns som en god trötthet för att jag är trött på det där sättet jag gillar: har använt kroppen och gjort något roligt, tillsammans med han jag gillar allra mest.

Igår var vi till Sälen, gick upp kl 06 och åkte upp över dagen och fick oss en riktigt härlig utflyktsdag. På förmiddagen var det sol och fint, en riktigt perfekt skiddag och vi njöt av att få åka lite orört puder bara man gav sig iväg en bit bort från alla backar som redan var uppkörda.

Den som säger att snowboardåkning, eller utförsåkning med för den delen, inte är jobbigt (typ mamma: "ska du inte åka längdskidor istället" skulle jag vilja ta med på de där turerna. Det ÄR jobbigt, speciellt när man åker utanför de tillfixade pisterna. FETT jobbigt till och med, benmusklerna bränner och man blir totalt genomsvettig. Eller, jag blir det iallafall :)
Men SÅ KUL.

Nog sagt om detta. Vi åt lunch, M.s medhavda supergoda lasagne, och sedan... blåste det upp till storm. Ole hette han visst, stormen? Vi åkte lite i Lindvallen på eftermiddagen men skogen var rätt uppåkt där och ja sedan började det blåsa som sagt. Man såg knappt var pisten var, hehe, men vi åkte nån timme iallafall innan vi vid 16-tiden gav oss iväg hem. Trötta och möra i benen, men glada. 

Tio i sju var vi hemma, kl 19:05 var jag nere på stan på Tzatziki (grek-restaurang) för att käka middag med mina fina vänner. Och däremellan på dessa 15 min hade jag dessutom hunnit duscha, tvättat håret, fixat i ordning mig, klätt på mig och borstat håret.... det tycker jag är väldigt bra jobbat av mig. M. var inte lika imponerad 'du hade normalt tempo för en gångs skull' Hmpf... ;)

Och det var så fint och kul att få äta ihop och umgås med mina tjejer lite, var så längesedan sist. Vi skrattar alltid så gott tillsammans. Man behöver sådant, hjärtevärmare.  

Och idag har vi åkt lite mer bräda, i solskenet vid Bjursås SkiCenter denna gång, samt vart ut på Runn där Micke åkte cross och jag fotograferade. Crossen är så stor så att jag inte når ner med fötterna i backen så jag kan tyvärr inte köra den. Får skaffa mig en egen mindre ;)

Det var min helg det.
Och jag är så TACKSAM. Att ta tillvara på ledig-tiden tillsammans nu när jag jobbar två kommande helgerna det är verkligen guld värt tycker jag. Och ta vara på den allra bäst gör man ju när man är ute i den fina vinternaturen och rör på sig och har roligt tillsammans. Eller hur?

Ett blåsigt men soligt Sälen-fjäll. Var så sjukt fint. Önskar vi hade haft med oss riktiga kameran, nu blev det bara mobilbilder.
Vintern kan ju vara den allra bästa och finaste årstiden, eller hur ? :)

HAN! < 3

Den lilla(!) mörka inklädda figuren är jag och vi fick se en helikopter komma och landa alldeles bredvid oss. Vår någon sorts räddningsövning tror jag och det var coolt att se hur skicklig föraren var som körde perfekt trots hård-blåsten.

Jag vill, och tror att jag ibland lyckas, ha de där Tacksamhets-glasögonen på mig ändå, förutom när det är toppen-kanonhelger.
För vi har det så himla bra. Det är bara att öppna upp ögonen och se till det man har istället för att vara bortskämt missnöjd och tänka på det man inte har. Man kan inte få precis allt här i livet, men man kan välja att vara glad och tacksam för det som redan finns där vid sin sida.

Och om man jämför, världen över, så har vi ju det så bra att man nästan får skämmas ju? Alltid kan man fylla på magen med någon god mat, (och toppa med choklad, hehe), och alltid får jag komma hem till en varm, ombonad lägenhet efter jobbet. En lägenhet som dessutom inte ekar av ensamhet, utan ofta finns Micke här och förgyller min tillvaro, ett mänskligt utbyte, han som gör mig så glad och pirrig. Ensamheten kan döda, som tusen knivar i hjärtat, och jag vill vara evigt tacksam att jag har fått denna fina människa vid min sida här i livet.
Och ja, är inte M. hemma så har jag ju katterna, de lurvtussarnas betydelse ska inte förminskas. :)

Och vidare så har jag ju mitt jobb. Och även om man blir trött och sliten ibland av att jobba med människor på det viset så är jag tacksam. Att mitt jobb känns meningsfullt, att jag har så bra arbetskamrater och en bra närmsta chef, det är inte alla som har det så.

Jag har min familj. Friska och krya och så fina människor som finns där för mig. Mina vänner, att veta att man har människor som man kan ha roligt med, umgås med, som man kan lita på. Tack för att ni finns!

Vi bor så fint här i Sverige och kan njuta av naturen och vintern. Vi har kläder att ta på oss så att vi slipper frysa.
Vi kan ägna oss åt fritidsaktiviteter, har både tid och pengar till sådana lyx-grejer.

Ja, vi är välsignade. Och jag vill säga TACK till han som välsignar, Gud fadern, för att han låter oss ha det så bra här på denna jord, bättre än vad vi kanske förtjänar?
Och visst, det kan komma dagar då inte allt känns lika tipptopp, och man kan känna sig trött och ledsen, och det är okej, man får känna så.
Ändå, det finns alltid något man kan vara glad och tacksam över. Ofta har vi nog det mycket bättre än vad vi är medvetna om och tänker på.

Jag vill ha de glasögonen på mig. Nöjdhetens och Tacksamhetens glasögon. Jag vill säga TACK till livet och Gud just här och nu och inte bekymra mig så mycket för morgondagen och framtiden.
Var dag har nog av sin egen plåga, står det i Bibeln. Och det stämmer nog alldeles visst, men morgondagens plågor kan vi inte säga något säkert om och inte göra något åt just nu.

Vad har du att vara Tacksam över och glad för idag? Något finns det alldeles säkert.!

Varma hälsningar från mig i gårdagens soliga Sälen!:)

Kärlek! /ia