Här kommer del tre i min berättelse om tro. (Här är Del 1, och del 2)
Denna del handlar om vad det är som håller min tro vid liv.
Om det en gång i ens hjärta sås ett frö till tro, och man börjar tro, men sedan inte gör något mer, då tror jag den tron dör ut. Man måste mata den, underhålla den, hitta sätt för den att utvecklas och fördjupas för att den ska leva vidare.
Jag tänker på relationen till Gud som till andra människor, om jag träffar någon jag tycker om och blir vän med den men sedan slutar vi umgås med varann... ja då rinner ju vänskapen tillslut ut i sanden. Precis som en kärleksrelation måste aktivt jobbas med för att hålla, så är det med relationen till Gud tänker jag.
Hur gör då jag för att utveckla min relation till Gud?
Eftersom jag inte alltid varit med i en församling eller åkt på en massa sommarkonferenser, läger etcetera så har det varit andra sätt som fått min tro på Gud att hållas vid liv och utvecklats.
Det nog allra främsta skulle jag säga är: Läsa Bibeln. Jag vet att många kristna tycker det är svårt och jobbigt att läsa Bibeln och kanske underlättar det för mig att jag alltid tyckt om språk, ord, att läsa och så. I bristen av församlingsgemenskap, och i vissa tider bristen av nära vänner som är kristna, har bibelläsning varit ett måste för att min tro skulle få nån sorts ny näring.
Det är jag glad för, för trots allt är det ju Bibeln vi ska grunda vår kristna tro på. Det känns tryggt att vara något sånär hemma i Bibeln (även om jag fortfarande inte läst exakt allt eller fattar allt). Det gör att jag känner mig lite mindre lätt att manipulera, ingen kan lura i mig precis vilka falskheter som helst om Gud eftersom jag själv vet en hel del om vad som står i hans ord.
Att läsa Bibeln ger mig kött på benen, är oerhört intressant (man upptäcker alltid nått nytt om man läser med öppna sinnen och har huvudet på skaft), gör mig glad och trygg. Det finns så himla mycket kloka och nyttiga texter där, mer än vad man kan ana. Bibeln är faktiskt ett väldigt hett boktips även till dig som inte ens är kristen, framförallt tycker jag då att man ska börja med Nya Testamentet som är lite mer 'lättuggat' än Gamla Testamentet.
En annan grej som är oerhört viktigt för mig är att be. Det är bönen som utvecklar min personliga relation till Gud, det är då jag samtalar med honom. Om man återigen jämför med en 'vanlig' vänskap - den fördjupas när man samtalar med varandra och kan dö ut om man inte håller kontakten.
För just mig funkar bönen bäst när jag går mina morgonpromenader, då ber och samtalar jag med Gud under tiden. Det gör det mycket lättare för mig att hålla fokus en liten längre stund än om jag sitter still hemma. Ett tips är också att inte be när man är supertrött - då somnar man lätt ;)
Vad jag ber om? Till exempel detta: Jag tackar Gud för allt som är bra, för hälsa, min familj, alla vardagliga saker som fungerar och så. Jag tackar också för att jag får ha kontakt med honom, får vara hans barn, tackar för att Jesus har dött för oss så att vi är förlåtna och kan närma oss Gud och så.
Sedan ber jag för mig själv, mitt liv just nu och för framtiden. Jag ber för att jag ska låta Guds vilja verka i mig och att jag ska våga lägga ifrån mig min egen vilja lite grann och våga lita på Gud. Jag ber att jag ska få blomma ut i de planer han har för mitt liv.
Jag ber även för närstående, familj, Mikael, för husgrupp och församling med mera. Jag ber för människor som har det svårt, sådana jag känner men även människor i allmänhet, ber för vårat land och våran värld.
En tredje grej som blivit alltmer viktigt i mitt kristna liv är kristen gemenskap. Även om jag inte vill att min tro står och faller med andra (därav ser jag Bibel och bön som det allra viktigaste) så står det ju ändå Bibeln att vi är skapta till gemenskap med varandra och att vi är delar av en kropp där ingen klarar sig utan de andra. Det är viktigt att komma ihåg, och jag personligen känner verkligen att jag behöver stöd, gemenskap och att få bli peppad av andra kristna för att min tro inte ska försvagas. Det är så mycket i samhället som liksom trycker ned tron, får den att kännas som något konstigt och skämmigt, därför tycker jag det är viktigt att träffa andra kristna för att få stöd att våga stå på sig i sin tro.
För min del handlar gemenskapen framförallt om min församling, som jag tycker är helt fantastisk. Efter att ha varit en del av den i över tio år så har man lärt känna många och det känns nästan som en andra familj; människor i alla åldrar som alla tar hand om varandra. Fantastiskt! En sådan ömsint gemenskap som jag inte funnit på många andra ställen.
Även husgruppen jag är med i (några stycken ur kyrkan som träffas en kväll varannan vecka och delar livet med varandra, diskuterar tro etc) är väldigt viktigt för min känsla av att ha en kristen gemenskap.
Sedan är ju min mamma kristen och vi kan dela saker.. Fast rätt ofta är vi oense också ;)
Denna del handlar om vad det är som håller min tro vid liv.
Om det en gång i ens hjärta sås ett frö till tro, och man börjar tro, men sedan inte gör något mer, då tror jag den tron dör ut. Man måste mata den, underhålla den, hitta sätt för den att utvecklas och fördjupas för att den ska leva vidare.
Jag tänker på relationen till Gud som till andra människor, om jag träffar någon jag tycker om och blir vän med den men sedan slutar vi umgås med varann... ja då rinner ju vänskapen tillslut ut i sanden. Precis som en kärleksrelation måste aktivt jobbas med för att hålla, så är det med relationen till Gud tänker jag.
Hur gör då jag för att utveckla min relation till Gud?
Eftersom jag inte alltid varit med i en församling eller åkt på en massa sommarkonferenser, läger etcetera så har det varit andra sätt som fått min tro på Gud att hållas vid liv och utvecklats.
Det nog allra främsta skulle jag säga är: Läsa Bibeln. Jag vet att många kristna tycker det är svårt och jobbigt att läsa Bibeln och kanske underlättar det för mig att jag alltid tyckt om språk, ord, att läsa och så. I bristen av församlingsgemenskap, och i vissa tider bristen av nära vänner som är kristna, har bibelläsning varit ett måste för att min tro skulle få nån sorts ny näring.
Det är jag glad för, för trots allt är det ju Bibeln vi ska grunda vår kristna tro på. Det känns tryggt att vara något sånär hemma i Bibeln (även om jag fortfarande inte läst exakt allt eller fattar allt). Det gör att jag känner mig lite mindre lätt att manipulera, ingen kan lura i mig precis vilka falskheter som helst om Gud eftersom jag själv vet en hel del om vad som står i hans ord.
Att läsa Bibeln ger mig kött på benen, är oerhört intressant (man upptäcker alltid nått nytt om man läser med öppna sinnen och har huvudet på skaft), gör mig glad och trygg. Det finns så himla mycket kloka och nyttiga texter där, mer än vad man kan ana. Bibeln är faktiskt ett väldigt hett boktips även till dig som inte ens är kristen, framförallt tycker jag då att man ska börja med Nya Testamentet som är lite mer 'lättuggat' än Gamla Testamentet.
 |
| Vad jag drömmer om: Riktigt fin, rejäl vinter. |
En annan grej som är oerhört viktigt för mig är att be. Det är bönen som utvecklar min personliga relation till Gud, det är då jag samtalar med honom. Om man återigen jämför med en 'vanlig' vänskap - den fördjupas när man samtalar med varandra och kan dö ut om man inte håller kontakten.
För just mig funkar bönen bäst när jag går mina morgonpromenader, då ber och samtalar jag med Gud under tiden. Det gör det mycket lättare för mig att hålla fokus en liten längre stund än om jag sitter still hemma. Ett tips är också att inte be när man är supertrött - då somnar man lätt ;)
Vad jag ber om? Till exempel detta: Jag tackar Gud för allt som är bra, för hälsa, min familj, alla vardagliga saker som fungerar och så. Jag tackar också för att jag får ha kontakt med honom, får vara hans barn, tackar för att Jesus har dött för oss så att vi är förlåtna och kan närma oss Gud och så.
Sedan ber jag för mig själv, mitt liv just nu och för framtiden. Jag ber för att jag ska låta Guds vilja verka i mig och att jag ska våga lägga ifrån mig min egen vilja lite grann och våga lita på Gud. Jag ber att jag ska få blomma ut i de planer han har för mitt liv.
Jag ber även för närstående, familj, Mikael, för husgrupp och församling med mera. Jag ber för människor som har det svårt, sådana jag känner men även människor i allmänhet, ber för vårat land och våran värld.
En tredje grej som blivit alltmer viktigt i mitt kristna liv är kristen gemenskap. Även om jag inte vill att min tro står och faller med andra (därav ser jag Bibel och bön som det allra viktigaste) så står det ju ändå Bibeln att vi är skapta till gemenskap med varandra och att vi är delar av en kropp där ingen klarar sig utan de andra. Det är viktigt att komma ihåg, och jag personligen känner verkligen att jag behöver stöd, gemenskap och att få bli peppad av andra kristna för att min tro inte ska försvagas. Det är så mycket i samhället som liksom trycker ned tron, får den att kännas som något konstigt och skämmigt, därför tycker jag det är viktigt att träffa andra kristna för att få stöd att våga stå på sig i sin tro.
För min del handlar gemenskapen framförallt om min församling, som jag tycker är helt fantastisk. Efter att ha varit en del av den i över tio år så har man lärt känna många och det känns nästan som en andra familj; människor i alla åldrar som alla tar hand om varandra. Fantastiskt! En sådan ömsint gemenskap som jag inte funnit på många andra ställen.
Även husgruppen jag är med i (några stycken ur kyrkan som träffas en kväll varannan vecka och delar livet med varandra, diskuterar tro etc) är väldigt viktigt för min känsla av att ha en kristen gemenskap.
Sedan är ju min mamma kristen och vi kan dela saker.. Fast rätt ofta är vi oense också ;)
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar